Hardened Heart

Hur orkar man ta tag i det man vill göra? Jag har verkligen ingen energi. Det mesta av den försvann när jag satte mig vid datorn. Blir trött av minsta lilla ansträngning ibland. Det värker i hjärtat och det känns som om jag kommer att börja gråta snart. Kanske dags för 2 tabletter snart. 2 tabletter av en medicin som inte fungerar fullt ut. Hur ska man få människor att lyssna? Jag vågar inte kräva en annan medicin. Då kanske de tycker att jag är jobbig och kräver för mycket och de tycker kanske att jag inte är i behov av samtalskontakt. De kanske tar bort det för mig. Nä jag får försöka klara mig med det lilla jag har.

Sitter och tittar på ett jättebra program från UR. Programmet heter Inferno och handlar om psykisk ohälsa. Lyckas missa avsnitten när de går på tv men som tur är kan man se dem om man klickar där -->Inferno.

Har tillbringat gårdagen och förmiddagen med en fin vän. Det var så mysigt. Jag älskar mina vänner. Utan er skulle jag inte sitta här. Tack för att ni finns. Kärlek till er alla!

Ensam och ledsen

Det värsta som kunde hända det hände. Han gjorde slut med ett sms: "det är slut. hör inte av dig mer. tack". Hur kan man göra så? Jag blev helt förkrossad. Han hade ju lovat att aldrig mer göra så. Varför? Jag vill mest bara dö just nu.

Vem i hela världen skulle kunna älska ett missfoster som jag? Trodde att jag också var värd att få kärlek. Jag är en kärleksfull människa och har ett hjärta av guld. De jag har närmast mig älskar jag väldigt mkt. Trodde att man därför kunde älska mig. Jag är så fruktansvärt ensam och jag vill ha en kille som stannar kvar hos mig och som respekterar och älskar mig för den jag är. Men vart ska jag hitta en sån kille? Jag är så otroligt blyg och jag vet inte vart jag ska vara för att hitta någon. Stället där jag bor är ju så väldigt litet. Trodde att jag kunde hitta någon på nätet men det verkat lönlöst. Jag borde ge upp och dö. Vem vill älska mig?
Vill du ha mig??

I hate myself and I want to die!

Just nu vill jag mest bara dö. Livet verkar mest bestå av en massa problem och ångest. Hur gör andra för att stå ut? Hur orkar man med vardagen? Hur går man upp på morgonen? Hur slipper man ångesten? och framför allt hur orkar man leva?

Jag sitter mest uppe på nätterna i mörkret i mitt rum och lyssnar på musik samtidigt som jag gråter över hur meningslöst allting är, hur rädd jag är för att mista de jag älskar och jag känner bara ångest och sorg. Varje gång blir jag den där lilla övergivna flickan som sett världens och människornas ondska, som håller nallen intill sig medan ångesten bultar i bröstet och tårarna rullar nedför kinderna. Jag känner mig så liten och rädd. Jag har miljoner problem just nu och just
nu är jag mest rädd för att mista personer jag älskar. Jag har gjort det förr och jag vet att det kommer
att hända igen. Vad ska jag göra?

Det vore så skönt att bara lämna allt och sova tills allt är över. Tills någon har löst alla problem. Jag vill finnas utan att existera. När man sover då är man någon annanstans och då finns ju inte världen runtomkring. Det är så jag vill ha det och jag vill inte drömma.

 

8 oktober 2010

Sorry för uppehållet. Anledningen till att jag inte har skrivit på ett tag är att jag har varit extremt trött och inte haft någon energi. Dessutom har jag haft konstant huvudvärk i 2 dagar men det har gått över nu som tur är.

Den här dagen började med ett besök hos tandläkaren. Jag hade bara 1 hål och jag är verkligen glad för att det inte var fler. Efter det så åkte jag hem och vilade och sedan var det dags för gruppaktiviteter. Det räckte för att jag skulle bli jättetrött. Nu skulle jag kunna somna vid datorn. Jag skriver mer i morgon om vad som har hänt de senaste dagarna.

Håller till på olika communities. Om ni vill fråga mig något så är det bara att skicka ett mail på någon av sidorna:
Helgon: MsSelfDestruct
Emocore: x_LonelyAngel_x
Likström: SpiritlessNight

1 oktober 2010

Det har varit en ganska uttröttande dag idag. Har varit med min katt hos veterinären. Jag var jätterädd och hade riktigt stark ångest när jag satt i väntrummet. Där satt vi i en timma mamma, jag och min stackars katt, som var vettskrämd, i ett väntrum fullt med skällande hundar. Jag var så rädd att de skulle säga att det inte fanns något att göra, att de måste avliva henne. Vet ju att hon en dag dör och den dagen dör kanske jag också men bara inte nu. Det var som tur är ingen fara. Det handlade "bara" om en tarminfektion. Vi fick ett recept på penicillin och avmaskningsmedel. Har fått i henne den första tabletten genom att stoppa i den i kattmat. De 3 första gångerna jag försökte så förstod hon på nåt sätt att det fanns en tablett i maten så hon åt allt utom den. Till slut så funkade det äntligen och nu har hon fått tabletten. Är ganska trött och tom på energi.

29 september 2010

Jag har lite ont i huvudet. Det känns som om jag kommer få ett migränanfall. Jag får det ganska ofta numera. Förut var det bara någon gång ibland. Nu får jag det varje vecka. Blir lika utslagen varje gång och spyr och svimmar. Jag får boka tid på vårdcentralen så jag får hjälp med det.

Jag orkar inte skriva så mycket idag. Ska gå och vila istället. Har bara en sak till att säga. Läs det här och håll ögonen öppna om ni bor i närheten av Falköping:
Ulla Tidén försvunnen
Har du sett Ulla?


En 61- årig dam som heter Ulla Tidén försvann den 14e september. Hon bor på ett ställe som heter Tiarp. Hon åkte hem tidigare från jobbet på grund av feber och frossa. Hennes son kom hem till henne och hjälpte henne i säng. Det var vid 17- tiden. När Ullas make kom hem vid 18:30 fanns Ulla inte där. Man har letat med helikoptrar och spårhundar men inte hittat något. Det är verkligen obehagligt hur en människa bara kan försvinna sådär. Hoppas att man hittar henne välbehållen snart. Tror att jag har hört om att de ska ta upp fallet i Efterlyst idag. Så titta på 3an kl 21:00 ikväll.

28 september 2010

Igår var det riktigt jobbigt. Jag inbillade mig saker som visade sig inte stämma sen. Men jag var helt förkrossad innan. Ångesten och mörkret slukade mig. Jag bröt ett viktigt löfte och jag skäms riktigt mycket. Jag var så ledsen att jag bara låg och skakade och gråtskrek. Mörkret och mina hjärnspöken har riktigt stor makt över mig. Jag vet inte vad jag ska göra åt dem.

Har nästan inga pengar kvar nu. Jag vet inte hur jag ska kunna köpa present till mamma. Hon fyller år den 7e oktober. Dessutom ska jag ju betala avgiften för att gå till sjuksköterskan. Det är dyrare att gå till sjuksköterska. Det kostar 100 kr. Hur ska jag kunna betala någonting alls? Jag klarar inte mer problem. Har massor att betala. Jag sjunker djupare ner i mörkret. Kan inte åka in till akutpsyk. Det kostar 150 kr per dag att vara där. Vem ska betala det? Jag har inte råd att må såhär.

Förstör

Jag förstör för mig själv så ofta. Mina känslor tar över och jag börjar gråta. Jag önskar att jag vore mindre känslig. Vill kunna kontrollera mina känslor bättre. Jag jobbar med mig själv och försöker så gott jag kan. Men jag vill vara den perfekta, den som man vill umgås med. Inte den man helst vill undvika för att hon gråter så mycket. Jag inbillar mig en massa saker också och är paranoid. Det jobbiga är att jag inte vet vad som är borderline och vad som är jag. Jag har blivit "sjukdomen". Snälla stå ut med mig. Jag älskar er alla och jag försöker verkligen så gott jag kan.

Sann smärta

Nu är smärtan så fruktansvärt stark. Jag orkar verkligen inte mer. Tårarna rinner nerför kinden och ångesten griper tag i mig. Är det nu mitt liv kan få ett slut? Är det nu jag ska få slippa all smärta? Eller ska jag kämpa vidare?? Jag vill inte lämna vissa personer. Jag kan inte men jag vill så gärna. Det gör så hemskt ont. Det är sann smärta. Nu vill jag verkligen möta ljuset. Hjälp mig, snälla! Det är nu jag behöver någon.

Musik och minnen

Har så mycket olika minnen med olika sorters musik. Just nu lyssnar jag på ett band som min pojkvän introducerade för mig: Ultima Thule. De är riktigt bra tycker jag. (Vill klargöra för alla att det är inte rasistisk musik)
Minns i början när han och jag umgicks på helgerna och jag kunde vara hemma hos honom. Det var riktigt mysigt att lyssna på Ultima Thule tillsammans med honom. Jag saknar den tiden. Vi blev tillsammans den 18e april och det var riktigt härligt att uppleva våren samtidigt som man var nykär. Det var fint väder ute och varmt. Har så mycket fina minnen tillsammans med honom och jag hoppas det blir fler.

Tjata inte!

Blir så trött när folk tjatar på en om att man måste äta. Jag vill inte äta, så är det bara. Jag äter när jag är hungrig. Det är riktigt jobbigt att behöva tvinga i sig mat när man inte vill ha. Vet inte riktigt varför jag inte har någon aptit men jag tror det beror mycket på att jag är deprimerad. Jag har antidepressiva som jag tar varje dag men de hjälper inte så som de ska. Medicinen heter Cymbalta. Ska prata med sjuksköterskan på psyk som jag går till nu. Borde kanske försöka sluta med mediciner men jag är verkligen inte frisk och jag behöver lite hjälp med att bli det.

Nu ska jag ta en lång varm dusch. Sedan ska jag läsa en bok. Ha det fortsatt bra, allihopa!

26 september 2010

Jag kom inte på någon bra rubrik så jag använder mig av dagens datum istället. Jag åkte aldrig in till psykakuten. Det var inte därför jag inte skrev igår. Anledningen till att jag inte skrev något igår var migrän. Får det ganska ofta numera så jag funderar på om jag ska gå till vårdcentralen så man kanske kan få något starkare än ipren.

Vet inte riktigt vad jag ska hitta på idag. Ska nog bara ta det lugnt och kanske läsa någon bra bok. Ha en bra söndag, allihopa!

Psykakuten

Jag känner att jag borde åka in akut. Allt är skit just nu och jag ser bara mörker. Men vad skulle dom kunna hjälpa mig med på psykakuten? Förra gången hjälpte det inte alls. Allt var lika skit ändå. De gav mig ett par tabletter som inte ens hjälpte. Det var väldigt ensamt, tyst, tomt, kallt och obehagligt där. Jag var den enda på hela den avdelningen. De sa att jag skulle komma till fikarummet om jag ville något. Hur skulle jag våga komma dit och be om hjälp när alla sitter där? Jag hade knappast vågat det. Jag vet inte vad jag ska göra. Det enda är väl att försöka hjälpa sig själv. Jag är helt ensam och utlämnad åt mig själv. Men oroa er inte. Jag ska inte dö än. Har bara en väldigt dålig och jobbig period just nu.

Tröst

Återigen en dag med ångest och mörker. Försöker att inte belasta andra med mina problem. Det är lätt att spela teater. Man lär sig ganska fort att ta på sig en falsk fasad av skratt och leenden. Men även om jag ofta mår dåligt så finns det faktiskt äkta stunder av lycka. De får man ta vara på och njuta av medan man upplever dem.

Försöker göra saker nu som tröstar mig på något sätt. Jag lyssnar på musik, skriver, pysslar med olika saker och ser på film. Man får göra sitt bästa för att må bra. Nu är det snart helg och jag får klara mig själv. Det är jobbigt när natten kommer trots att jag gillar natten. Vänder ofta på dygnet och är uppe på natten. Det är då man får vara ensam och slipper gömma sig bakom en mask. Men det är ändå på natten som ångesten börjar komma. Känner mig ensammast i hela världen då. Men som sagt jag får göra mitt bästa.

Ett sista inlägg för idag

Känner att jag måste skriva av mig innan jag lägger mig och försöker sova. Ett tag idag var allt jättebra men nu har jag sjunkit ner i mörkret igen. En enda liten händelse och jag vänder på bara ett par sekunder. Jag önskar att jag inte vore så känslig. Jag känner mig mest i vägen just nu. Känns som om det lättaste vore att avsluta allting. Det är en evig lösning på ett kortvarigt problem. Jag inbillar mig saker som kanske inte ens är sant. Rädslan säger att det är sant men förnuftet säger något helt annat.

Vill känna mig älskad. Jag behöver närhet och vackra ord. Just nu behöver jag en kram. Ibland avskyr jag att vara ensam. Då känner jag mig ensammast i hela världen men i vissa perioder tycker jag om att isolera mig. Just nu är jag ofrivilligt ensam. Kanske ändå det bästa med tanke på att jag är så dyster. Det är inte alls roligt att umgås med mig då. Undrar om någon i hela världen saknar mig nu eller skulle sakna mig? Tänk om alla bara säger snälla saker för att vara snälla?? Jag blir så rädd. Gode Gud, om du finns. Ge mig styrka att orka fortsätta och gör mig stark. En del av mig vill fortsätta leva och den delen är som tur är störst just nu.
Godnatt allihopa

Raubtier- Polarvargen

Riktigt vacker låt av Sveriges bästa band: Raubtier. Mina nya favoritlåt av dem är denna: Polarvargen. Lyssna på texten och njut!
Raubtier- Polarvargen

Tårar

Tårarna verkar inte vilja sluta rinna idag. Många tycker kanske att det är löjligt att gråta men jag kan inte stänga in allt inom mig. Mår riktigt dåligt då. Förr när jag stängde in allt för mig själv så gick det som det gick. Det slutar med att man skadar sig själv och får fula ärr. Mina har nästan försvunnit och jag är glad för det. Är ändå stolt över mina ärr och stolt över att jag klarat mig igenom allt det jobbiga. Det är fortfarande riktigt mycket kvar att jobba på innan jag kan kalla mig frisk.

Hela dagen har jag bara ägnat mig åt att tänka på döden. Är i vissa perioder "besatt" av tanken på döden. Antar att jag är en mörk person med mörka tankar inom mig. Har tittat på minnesvideor och jag hoppas att ifall jag en dag mot all förmodan skulle lämna jorden, så skulle någon i min närhet göra en fin minnesvideo. Jag vill bli ihågkommen för något. Inte bara vara en i mängden.

Den här minnesvideon är så fin. Jag kan inte sluta lyssna på låten:
Minnesvideo för Malin Karlsson

Sorgsen

Är riktigt ledsen idag och tänker mest dystra, mörka tankar. Vet inte riktigt varför. Vissa dagar bara är så. Har tänkt likadant hela veckan. Jag funderar på min begravning och vilka som skulle gråta om jag dog, om någon skulle göra en minnesgrupp, en youtube- video till minne, vilka som skulle gå på begravningen osv. Jag vill att människor ska minnas mig. Är så rädd att bli bortglömd. Jag blir så rädd och ledsen. Suget efter att skada mig själv kommer tillbaka. Har dock lovat att jag inte ska göra något dumt mot mig själv. Försöker verkligen och hittills har det fungerat. Jag gör mitt bästa och mer kan jag inte göra.

Tid

Det står fel tid under varje inlägg. Vet inte hur man ställer in tiden så det blir "normalt" för Sverige. Ville bara säga det ifall ni undrar varför jag i ett inlägg går och lägger mig mitt på dagen.

Bra musik

Har beställt Raubtiers nya album "Skriet från vildmarken" nu. Deras musik är riktigt bra tycker jag. Raubtier är ett industrimetal- band från Haparanda. Det var min pojkvän som introducerade dem för mig. Blev fast när jag hörde dem första gången =)Jag längtar verkligen tills jag får skivan. Beställde den nu ikväll och det tar ca 2-3 dagar att få den. Nåja, jag får väl hålla mig till tåls. Ni kan läsa mer om Raubtier och lyssna på deras musik på Raubtiers hemsida

Vet inte om man får lägga in bilder i inläggen som man inte själv äger. Får väl ta lite bilder så bloggen inte blir så tråkig och innehållslös. Tills dess blir det tyvärr tomt.

Ångest

Jag har ångest just nu. Hjärtat slår jättefort, jag skakar, det är tungt att andas och fjärilarna i magen har återigen vaknat till liv. Jag vet inte varför jag har ångest just nu. Det mesta är trots allt bra, visst finns det vissa saker som skulle kunna vara bättre just nu men det finns det väl alltid. Vissa undrar kanske hur jag kan sitta vid datorn och skriva om jag har ångest och skakar. Ni kanske tänker att jag ljuger om ångesten, men så är det inte. Jag blir lugnare av att göra någonting. Det är bättre än att jag ligger i sängen och skakar och tänker för mycket. Ni får tycka och tro vad ni vill.

Just nu lyssnar jag på Jennyfer Stars låt Baby Blue. Den är så bra. Hon har skrivit låten till sin vän Berny Pålsson. Berny Pålsson är författaren som har skrivit "Vingklippt Ängel". Det är min favoritbok och har betytt mycket för mig. Den sätter ord på vad jag känner och tänker. Ofta vet jag inte hur jag ska förklara vad jag känner och varför jag känner som jag gör. Det är svårt att förklara något för någon som inte upplevt en viss sak.

Nu är det lite stopp i huvudet och jag vet inte alls vad jag ska skriva. Skriver mer senare. Lyssna på Baby Blue så länge. Vet tyvärr inte hur man lägger in en youtube- video här så ni får en länk istället.

Jennyfer Star- Berny Blue

Godnatt

Det här får bli dagens sista inlägg. Är riktigt trött nu så det ska bli skönt att krypa ner i sängen. Önskar dock att man hade en dubbelsäng och älsklingen bredvid sig. Vi har inte hittat någon bostad än. Det är en av mina högsta önskningar just nu. Men mina föräldrar skulle kanske inte bli så glada om jag flyttade ihop med honom. De kan inte glömma och gå vidare. De verkar inte förstå att det är honom jag vill leva mitt liv med. Men de måste försöka inse det. Jag är vuxen nu och gör vad jag vill. Det gör mig väldigt ledsen att de inte tycker om honom och att hans mamma inte tycker om mig heller. Jag hoppas att allting kan lösa sig någon gång. Men förr eller senare gör det väl det på ett eller annat sätt. Tills dess...god natt, allihopa!

Tillbaka igen

Hejsan
Nu är jag tillbaka här efter ett väldigt långt uppehåll. Det har hänt riktigt mycket sedan jag skrev här sist. Både bra saker och dåliga. Ni kommer att få reda på mer om det som hänt senare. Det bästa som har hänt är att jag är tillsammans med en riktigt fin kille. Vi träffades förra året och började umgås mer i början på detta året. Vi fattade tycke för varann och blev tillsammans den 18e april i år. Nu har vi alltså varit tillsammans i 5 månader. Är så glad att jag har honom. Han betyder väldigt mycket för mig. Vi hade ett litet uppehåll på en månad i somras och under den tiden mådde jag riktigt dåligt. Jag låg inne på akutpsyk över en natt pga att de bedömde mig som såpass självmordsbenägen. Jag var redan deprimerad innan och det blev värre när vi hade paus i förhållandet. Jag har ju berättat tidigare att jag har Borderline Personlighetsstörning, Emotionell Instabil Personlighetsstörning, och är riktigt rädd för att bli övergiven och blir lite för "klängig" ibland. Det måste bli ändring på det. Både för mig och min pojkväns skull. Han är riktigt underbar som orkar med mig när jag får mina utbrott och gråtattacker. De mörka stunderna då jag bara vill dö. Är riktigt glad för att han är tillbaka hos mig igen.

Har avslutat min DBT- behandling pga många olika orsaker. Personkemin mellan mig och terapeuten var inte den bästa. Man ska ju känna att man kan berätta om det man tycker är jobbigt. Dessutom har jag inte tillräckligt med energi eller motivation för att göra hemuppgifterna. Det är viktigt att man känner sig motiverad och anstränger sig för att bli frisk och för att komma vidare i behandlingen. Istället för DBT har jag fått en tid för samtalskontakt den 29e september. Hoppas att det blir bra.

Orkar tyvärr inte skriva mer nu. Jag fortsätter lite senare. Ska dock inte bli lika stort uppehåll som förra gången =)

Här hittar ni mig....

Ja ni få som läser min ointressanta och väääldigt tomma blogg kan hitta mig på andra ställen om ni vill mig något:
Helgon: Flickan_89
Lunarstorm: MusicLover_89

Ha det gott :)

Ångest

Rädslan och ångesten förblindar mig ibland och jag kan inte tänka klart. Jag kan inte se lösningar och allt blir en enda dimma. Jag är rädd för min brist på impulskontroll ibland. Som tur är kan jag kontrollera mig själv mer än förr. Jag vet hur jag ska hantera känslor. Men i krissituationer som idag så fungerar jag inte. Jag trodde det värsta. Snacka om lättnadskänsla när jag fick veta att det inte var som jag trodde. Jösses vad löjlig man är ibland XD


Imorgon blir allt bättre ;)