söndag 26 september 2010

Sann smärta

Nu är smärtan så fruktansvärt stark. Jag orkar verkligen inte mer. Tårarna rinner nerför kinden och ångesten griper tag i mig. Är det nu mitt liv kan få ett slut? Är det nu jag ska få slippa all smärta? Eller ska jag kämpa vidare?? Jag vill inte lämna vissa personer. Jag kan inte men jag vill så gärna. Det gör så hemskt ont. Det är sann smärta. Nu vill jag verkligen möta ljuset. Hjälp mig, snälla! Det är nu jag behöver någon.

1 kommentar:

  1. Då jag läser din blogg så kan jag inte låta bli att fälla tårar. Det är precis som om det varit mina egna ord.. Allt jag kan säga är att du måste fortsätta kämpa.. Själv var jag jättenära på att försvinna igår. Satt på en stol, vaggade fram och tillbaka med tårar i störtfloder och panikångest som kom och gick.. Dock kämpar jag mig vidare för min mammas skull. Hon skulle inte klara sig utan mig.. Stor kram till dig!

    SvaraRadera