Allt jag någonsin hade

Du var allt jag någonsin hade och någonsin ville ha. Nu är allt borta. Du anar inte hur mycket jag älskade dig och ville vara med dig. Jag älskar dig fortfarande och tänker på dig. Alla minnen är så plågsamma och jag orkar inte tänka. Tanken på att jag aldrig någonsin kommer att se dig skratta eller le, krama dig, pussa dig, hålla om dig, känna din doft och din trygga varma famn, det gör verkligen ont i mig. Jag orkar inte kämpa längre utan dig. Jag vill ha dig tillbaka men jag vet att du inte vill och jag vet att du inte bryr dig om mig längre. Men du lovade och löften kan inte brytas hur som helst. Vi levde ju i symbios och symbios kan inte leva i någon annan existensart. Minns du vad jag brukade kalla dig? Jag kallade dig min dobermann. Du var min vakthund och vi var inga änglar och skulle aldrig bli det. Minns du när vi pratade om att aldrig skiljas? Minns du nätterna när vi låg och höll om varandra och pratade? Minns du något alls?? Jag orkar inte vara utan dig. Fattar du inte hur ont det gör att du lämnade mig sådär? Fattar du inte att det gör ont när jag ser att du letar efter andra tjejer? Varför dög jag inte?? Minns du hur glad du blev och hur vackert du tyckte det var när jag lovade dig att jag kunde förvandla mitt hjärta till glas och ändå våga lägga det i dina händer. Det var för att jag litade på dig. Jag lade det i dina händer och du kastade det i marken så att det gick i tusen bitar. Det gör fortfarande ont.

Jag vill dö, få somna in och aldrig mer behöva tänka. Jag kan inte sluta tänka på allt jobbigt. Jag klarar inte av att sova för alla mardrömmar. Den här låten är till dig för all smärta du har givit mig. För all ångest du har skapat och för alla miljarder tårar som rullat nerför mina kinder:

Tomheten är allt jag har
Besvikelsen är allt som du lämnade kvar
Du bröt ditt löfte till mig
Och mitt hjärta frös ihjäl
I evig vinter dväljs jag
Med kall och plågad själ
Du svor en ed
Den håller dig fast
Den är ditt kors att bära
Förevigt din last
Din heder blev förverkad
När du valde att gå
Jag undrar vad som drev dig
Och kan omöjligt förstå

Din kärlek är för vildsint och kärv
Du har polarvargens ögon
Du har hunger likt en järv
Fruktan för dig tränger sig in
Bränner mitt skinn
Du svor att du för evigt var min
Du svor att du för evigt var min

Svekets pris är ett skålpund kött
Som karvas I från benen
Tills kroppen förblött
Tum för tum med knivens egg
Ska jag genomföra mord
Och lägga dig till vila
I'mörk och ovigd jord

Din kärlek är för vildsint och kärv
Du har polarvargens ögon
Du har hunger likt en järv
Fruktan för dig tränger sig in
Bränner mitt skinn
Du svor att du för evigt var min
Du svor att du för evigt var min

Din kärlek är för vildsint och kärv
Du har polarvargens ögon
Du har hunger likt en järv
Fruktan för dig tränger sig in
Bränner mitt skinn
Du svor att du för evigt var min
Du svor att du för evigt var min
Du svor att du för evigt var min
Du svor att du för evigt var min

Raubtier- Polarvargen

Vi ses kanske i Nangijala....