Hardened Heart

Hur orkar man ta tag i det man vill göra? Jag har verkligen ingen energi. Det mesta av den försvann när jag satte mig vid datorn. Blir trött av minsta lilla ansträngning ibland. Det värker i hjärtat och det känns som om jag kommer att börja gråta snart. Kanske dags för 2 tabletter snart. 2 tabletter av en medicin som inte fungerar fullt ut. Hur ska man få människor att lyssna? Jag vågar inte kräva en annan medicin. Då kanske de tycker att jag är jobbig och kräver för mycket och de tycker kanske att jag inte är i behov av samtalskontakt. De kanske tar bort det för mig. Nä jag får försöka klara mig med det lilla jag har.

Sitter och tittar på ett jättebra program från UR. Programmet heter Inferno och handlar om psykisk ohälsa. Lyckas missa avsnitten när de går på tv men som tur är kan man se dem om man klickar där -->Inferno.

Har tillbringat gårdagen och förmiddagen med en fin vän. Det var så mysigt. Jag älskar mina vänner. Utan er skulle jag inte sitta här. Tack för att ni finns. Kärlek till er alla!

Ensam och ledsen

Det värsta som kunde hända det hände. Han gjorde slut med ett sms: "det är slut. hör inte av dig mer. tack". Hur kan man göra så? Jag blev helt förkrossad. Han hade ju lovat att aldrig mer göra så. Varför? Jag vill mest bara dö just nu.

Vem i hela världen skulle kunna älska ett missfoster som jag? Trodde att jag också var värd att få kärlek. Jag är en kärleksfull människa och har ett hjärta av guld. De jag har närmast mig älskar jag väldigt mkt. Trodde att man därför kunde älska mig. Jag är så fruktansvärt ensam och jag vill ha en kille som stannar kvar hos mig och som respekterar och älskar mig för den jag är. Men vart ska jag hitta en sån kille? Jag är så otroligt blyg och jag vet inte vart jag ska vara för att hitta någon. Stället där jag bor är ju så väldigt litet. Trodde att jag kunde hitta någon på nätet men det verkat lönlöst. Jag borde ge upp och dö. Vem vill älska mig?
Vill du ha mig??

I hate myself and I want to die!

Just nu vill jag mest bara dö. Livet verkar mest bestå av en massa problem och ångest. Hur gör andra för att stå ut? Hur orkar man med vardagen? Hur går man upp på morgonen? Hur slipper man ångesten? och framför allt hur orkar man leva?

Jag sitter mest uppe på nätterna i mörkret i mitt rum och lyssnar på musik samtidigt som jag gråter över hur meningslöst allting är, hur rädd jag är för att mista de jag älskar och jag känner bara ångest och sorg. Varje gång blir jag den där lilla övergivna flickan som sett världens och människornas ondska, som håller nallen intill sig medan ångesten bultar i bröstet och tårarna rullar nedför kinderna. Jag känner mig så liten och rädd. Jag har miljoner problem just nu och just
nu är jag mest rädd för att mista personer jag älskar. Jag har gjort det förr och jag vet att det kommer
att hända igen. Vad ska jag göra?

Det vore så skönt att bara lämna allt och sova tills allt är över. Tills någon har löst alla problem. Jag vill finnas utan att existera. När man sover då är man någon annanstans och då finns ju inte världen runtomkring. Det är så jag vill ha det och jag vill inte drömma.

 

8 oktober 2010

Sorry för uppehållet. Anledningen till att jag inte har skrivit på ett tag är att jag har varit extremt trött och inte haft någon energi. Dessutom har jag haft konstant huvudvärk i 2 dagar men det har gått över nu som tur är.

Den här dagen började med ett besök hos tandläkaren. Jag hade bara 1 hål och jag är verkligen glad för att det inte var fler. Efter det så åkte jag hem och vilade och sedan var det dags för gruppaktiviteter. Det räckte för att jag skulle bli jättetrött. Nu skulle jag kunna somna vid datorn. Jag skriver mer i morgon om vad som har hänt de senaste dagarna.

Håller till på olika communities. Om ni vill fråga mig något så är det bara att skicka ett mail på någon av sidorna:
Helgon: MsSelfDestruct
Emocore: x_LonelyAngel_x
Likström: SpiritlessNight

1 oktober 2010

Det har varit en ganska uttröttande dag idag. Har varit med min katt hos veterinären. Jag var jätterädd och hade riktigt stark ångest när jag satt i väntrummet. Där satt vi i en timma mamma, jag och min stackars katt, som var vettskrämd, i ett väntrum fullt med skällande hundar. Jag var så rädd att de skulle säga att det inte fanns något att göra, att de måste avliva henne. Vet ju att hon en dag dör och den dagen dör kanske jag också men bara inte nu. Det var som tur är ingen fara. Det handlade "bara" om en tarminfektion. Vi fick ett recept på penicillin och avmaskningsmedel. Har fått i henne den första tabletten genom att stoppa i den i kattmat. De 3 första gångerna jag försökte så förstod hon på nåt sätt att det fanns en tablett i maten så hon åt allt utom den. Till slut så funkade det äntligen och nu har hon fått tabletten. Är ganska trött och tom på energi.